har inte självskadat på över två månader. jag gillar alkohol (eller effekten av den). jag tar all konstruktiv kritik som en elak förolämpning. så fort ingen jag frågar kan ses känner jag mig hatad. jag är sämre än på länge men jag mår bättre. flummigt.
jag har iaf min bästa vän Klara. Som jag vet alltid kommer finnas vid min sida och vise versa. villkorslös kärlek. Nästan alla lämnar mig men hon finns kvar, tack och lov. och jag önskar att jag kunde säga exakt vad jag kände om hela situationen till mig psykolog men då blir jag nog inlagd och får gå igenom utredning för lite andra diagnoser också. Nu ska jag och Ebba sova. Puss å godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar