Det går

Okej, jag lägger inte upp den här bilden för att få någon sorts uppmärksamhet (eller på ett sätt är det väl det, men det ska vara positiv sådan om man fattar). Jag vill bara försöka förklara hur stark jag känner mig.. jag har efter flera år lyckats sluta skära mig. Det är klart att det händer att rakbladen kommer fram men i princip har jag faktiskt slutat. Och jag vet inte om man kan förstå om man själv inte varit där. Om man kan förstå vilken jävla kamp det är. Har man haft ett riktigt stark beroende, typ rökning så kanske man kan försöka förstå litegrann iaf och inte bara döma. För har man en gång fastnat så är det som en drog, på riktigt.. Förut kunde jag börja gråta och skaka å knappt kunna andas om jag inte hittade något vasst. Få panik på riktigt. Det är så jävla sjukt å jag är glad över att jag har lyckats komma så jävla långt att jag faktiskt kan låta bli om jag vill.

Det går om man vill! Ärligt asså, om man ger sig fan på något, det handlar bara om att kämpa. Och när man har nått botten å bara vill dö å inte orkar kämpa en sekund till... då fortsätter man kämpa. Då pressar man sig själv å ser till att hitta kraft. För den finns!