ångest

Jag har fått ganska mkt åsikter om, framförallt från min pappa, att jag är så privat i min logg. Men saken är att jag ser ingen nackdel med det. Om någon skrev i sin blogg om sin cancer skulle inte alls lika många tycka att det var "för privat". samma sak när jag var inlagt och mina föräldrar sa: ja, vi behöver ju inte berätta det här för alla vi känner... men om jag hade varit inlagt för jag hade cancer hade det ju inte varit pinsamt att berätta att jag var inalgd. Det jag menar är att även om det blivit bättre så är psykisk ohälsa fortfarande skuldbelagt.

hursomhelst så är jag öppen i min blogg. Jag skriver långt ifrån allt om hur jag mår, vad jag går igenom osv. Men jag gillar att dela med mig av min trasighet av två orsaker. Jag tror att jag kan hjälpa andra (då jag vet att många som mår dåligt läser min blogg) och jag mår bättre när jag skriver av mig. menee... jag ser ingen anledning att inte vara privat i bloggen. Om någon dömer mig, tar illa upp., eller vad som helst, så är det deras problem. Jag är mig själv och jag vill kunna skriva om hur jag mår i min blogg.

Så - varför jag skrev sådär långt var för att kunna skriva att just nu mår jag inte så bra. Jag har väldigt mkt ångest och funderar nästan på att väcka mina föräldrar. Om det inte var mitt i veckan hade jag gjort det. Men jag vill inte väcka dem när de ska jobba imorn.. bajs. Nu skulle det va nice med en cigg fan. men men , har inga så whatever.

usch.. jag har demoner som skriker på mig att skära. de är experter, de övertalar mig. Men jag vet ju att de har fel, eller hur? fuuuuck¨ångest, ska ta knarka atarax. imorn hämtar jag fan ut den andra medicinen för denna bajs funkar ju inte,